Tomt det
Vad använda »det« i meningen »det regnar«? Lär dig mer om tomt eller expletivt »det« och när det används!
Det i meningen »det regnar« kallas för tomt det eller expletivt det. Det kallas för tomt eftersom det inte syftar på något.
Detta det används i flera olika sorters konstruktioner. Lär dig mer om de olika konstruktionerna nedan.
Opersonligt det
På svenska måste man (nästan) alltid sätta ut ett subjekt. Vid vissa verb finns det dock inget självklart subjekt. Dessa verb brukar man kalla för opersonliga verb.
Verb som handlar om väder är ofta opersonliga: regna, blåsa, mörkna, hagla, snöa. När man använder dessa måste man sätta ut det som subjekt, trots att det inte betyder någonting.
Det regnar.
Det blåser.
Det börjar mörkna klockan tio.
I går haglade det.
I vintras snöade det massor.
Det finns två storlekar kvar.
Varför är det nödvändigt att sätta ut subjektet då? Jo, eftersom svenskan formar frågor med hjälp av ordföljden, behövs alltid ett subjekt och ett verb.
Det regnar. Regnar det?
Det + med-fras
I meningen »Det är gott med pizza« är det så kallat tomt det eller expletivt det.
Tomt det används för att flytta subjektet till senare i satsen. I det här fallet är konstruktionen:
det är/var/vore … + med …
Här är några exempel:
Pizza är gott. ➔ Det är gott med pizza.
En diskmaskin vore praktiskt. ➔ Det vore praktiskt med en diskmaskin.
Konstruktionen kan också användas med andra verb:
Lite kaffe skulle sitta fint nu. ➔ Det skulle sitta fint med lite kaffe nu. ➔ Nu skulle det sitta fint med lite kaffe.
Formellt subjekt: det
Ett exempel på formellt subjekt är det i meningen »Det sitter en duva på räcket«.
Det egentliga subjektet är en duva. Meningen betyder alltså ’en duva sitter på räcket’. Denna typ av konstruktion brukar kallas för presenteringskonstruktion.
Meningen går att formulera utan formellt subjekt också:
Det sitter en duva på räcket ➔ En duva sitter på räcket.
Man använder det för att kunna flytta en duva till senare i satsen. Varför vill man flytta en duva då? Jo, ofta vill man ha ny information sent i satsen. Och här är en duva ny information. Man kan bara använda den här konstruktionen om det egentliga subjektet är i obestämd form, för annars är det inte ny information.
Det saknas kaffe. ≈ Kaffe saknas.
Det flög en mås över mitt huvud. En mås flög över mitt huvud.
Det springer en ensam hund på gatan. En ensam hund springer på gatan.
Man kan få samma effekt genom att flytta fram ett tidsadverbial eller rumsadverbial. I dessa fall blir skillnaden på meningen med och utan det minimal.
På gatan springer en hund. På gatan springer det en hund.
Passiv med det
Svenska satser måste (nästan) alltid ha ett subjekt. I vissa passiva satser är subjektet underförstått. Då använder man det i stället.
Meningen »Det fuskas mycket under nationella proven« skulle alltså också kunna formuleras som »Många fuskar under nationella proven».
Det köps mycket sprit kring midsommar. ≈ Många köper sprit kring midsommar. ≈ Man köper mycket sprit kring midsommar.
Det klagas så fort skatterna höjs. ≈ Man klagar så fort skatterna höjs. ≈ Många klagar så fort skatterna höjs.
Här arbetas det, ser jag. ≈ Här arbetar man, ser jag. ≈ Här arbetar ni, ser jag.
Presenteringskonstruktion
Ett exempel på presenteringskonstruktion är meningen »Det är ett ord här som jag inte förstår«. Det innebär att man presenterar någonting som ny information. I den här meningen är det ett ord som är nytt.
Vanligtvis vill man inte ha ny information i början av meningen. Därför kan man skriva om meningar där subjektet presenterar någonting nytt genom att använda det som subjekt. Den nya informationen (som var subjekt) hamnar då på där objektet brukar vara. Eventuella verb och objekt läggs i en bisats sist i satsen.
En fågel satt utanför fönstret. ➔ Det satt en fågel utanför fönstret.
En kvinna ringde och sökte dig. ➔ Det var en kvinna som ringde och sökte dig.
Jag förstår inte ett ord på den här sidan. ➔ Det är ett ord på den här sidan som jag inte förstår.
Utbrytningskonstruktion
Ett exempel på utbrytningskonstruktion är »Det var jag som ringde«. Den används för att framhäva något i satsen. I exemplet framhävs att jag ringde och ingen annan. Alla vet redan att någon ringde, men meningen framhäver vem som gjorde det.
Konstruktionen ser ut så här:
det är någon som gjorde något
det var någon som gjorde något
Det är han som heter Johan. (Inte någon annan.)
Är det du som är den nya assistenten? (Är det du eller någon annan?)
Om någon är objekt i som-satsen, kan som utelämnas.
Det var kungen (som) du såg.
Det är potatis (som) inte äter, och inte pasta.
Utbrytningskonstruktionen är särskilt vanlig som svar på frågor. I dessa fall säger man inte alltid sista delen med som.
– Vem var det som ringde? (Någon ringde, jag undrar vem) – Det var mamma (som ringde).
Last updated
Was this helpful?