Böja svenska verb

Hur böjer man svenska verb? Finns det några regler? Här hittar du svaret!

Svenskans verb går att dela in i grupper efter hur de böjs. Det finns fyra huvudgrupper. När man lär sig nya verb måste man memorera vilken grupp ett verb hör till.

Verbgrupp 1

Verbgrupp 1 är den största gruppen. Mer än hälften av alla verb böjs så här.

Verben i grupp 1 slutar på -a i grundform. Den del som man sätter ändelserna på, verbstammen, slutar också på -a. Verbstammen är alltid samma form som uppmaningsformen, för uppmaningsformen saknar alltid ändelse.

Uppmaningsformen är till exempel prata! eller jobba! Denna form kallas ofta för imperativ. Uppmaningsformen och verbstammen är oftast identiska.

Ändelserna i verbgrupp 1 är -r i presens, -de i preteritum och -t i supinum.

Presens: -r prata + r = pratar jobba + r = jobbar börja + r = börjar

Preteritum: -de prata + de = pratade jobba + de = jobbade börja + de = började

Supinum: -t prata + t = pratat jobba + t = jobbat börja + t = börjat

Verbgrupp 2

Verb i grupp 2 slutar också på a i grundform, men detta a finns inte i verbstammen.➔

Grundform ➔ verbstam behöva ➔ behöv- använda ➔ använd- läsa ➔ läs-

Ändelserna är samma som i grupp 1, men eftersom stammen slutar på en konsonant måste man lägga till ett e före presensändelsen: -er.

Presens behöv + er = behöver använd + er = använder läs + er = läser

I preteritum och supinum sätter man bara ändelserna direkt på stammen: -de och -t.

Preteritum: -de behöv + de = behövde använd + de = användde ➔ använde läs + de = läsde ➔ läste

Supinum: -t behöv + t = behövt använd + t = användt ➔ använt läs + t = läst

Extraregler

1. Om ett d krockar med en tonlös konsonant (s, f, p, t, k eller x) blir d:et till ett t.

2. Om det blir två d:n i rad eller t följer d, tar man bort det första d:et.

Verbgrupp 3

Alla verb i grupp 3 slutar på lång vokal (som inte är a) i grundform. Verbstammen ser likadan ut.

Grundform ➔ verbstam bo ➔ bo- tro ➔ tro- ske ➔ ske-

I presens sätter man som vanligt på -r.

Presens: -r bo + r = bor tro + r = tror ske + r = sker

I preteritum och supinum blir vokalen i stammen kort. I ändelserna blir det alltså ett extra d och t: -dde och -tt.

Preteritum: -dde bo + dde = bodde tro + dde = trodde ske + dde = skedde

Supinum: -tt bo + tt = bott tro + tt = trott ske + tt = skett

Verbgrupp 4

Verbgrupp 4 är svårast att böja. Det är mycket få verb i grupp 4, men många väldigt vanliga verb tillhör den här gruppen. Till skillnad från de andra verbgrupperna har de här verben tre olika verbstammar.

Stam 1 är samma som uppmaningsformen, alltså grundform utan -a.

Grundform ➔ verbstam 1 springa ➔ spring- flyga ➔ flyg- skriva ➔ skriv-

Stam 1 används för att bilda presens. I övrigt bildar man presens precis som i verbgrupp 2, genom att lägga till -er.

Presens: -er spring + er = springer flyg + er = flyger skriv + er = skriver

Verben i grupp 4 har ingen ändelse i preteritum, men de använder verbstam 2 i stället. Denna stam har ofta en annan vokal.

Verbstam 1 och 2 spring-, sprang- flyg-, flög- skriv-, skrev-

Preteritum: – sprang flög skrev

I supinum är ändelsen -it, och man använder verbstam 3. Även denna stam har ofta en annan vokal.

Verbstam 1, 2 och 3 spring-, sprang-, sprung- flyg-, flög-, flug- skriv-, skrev-, skriv-

Supinum: -it sprung + it = sprungit flug + it = flugit skriv + it = skrivit

Det svåra med verbgrupp 4 är att memorera hur vokalerna förändras mellan de olika stammarna. Här är några mönster:

i-a-u finner, fann, funnit hinner, hann, hunnit sitter, satt, suttit vinner, vann, vunnit

u-ö-u bjuder, bjöd, bjudit skjuter, sköt, skjutit sjunger, sjöng, sjungit

i-e-i blir, blev, blivit stiger, steg, stigit tiger, teg, tigit

ä-a-u bär, bar, burit skär, skar, skurit

a-o-a drar, drog, dragit far, for, farit tar, tog, tagit

å-ä-å gråter, grät, gråtit låter, lät, låtit

a-ö-a eller å-ö-å faller, föll, fallit håller, höll, hållit

o-o-o sover, sov, sovit kommer, kom, kommit

Oregelbundenheter

Som vanligt finns det en hel del verb som inte följer dessa regler. Nästan alla verb följer någon sorts regel, men ibland är det enklare att bara memorera hur det ska heta.

Här är några saker att hålla koll på.a

Omljud i verbgrupp 2

I verbgrupp 2 finns en del verb som får ny vokal i stammen på grund av en historisk ljudförändring som kallas omljud. Ofta (men inte alltid) har dessa verb ett j.

Exempel på omljud väljer, valde, valt gör, gjorde, gjort bör, borde, bort sväljer, svalde, svalt sätter, satte, satt

Verb med blandad böjning

Några verb har blandad böjning. Det innebär att de följer böjningsmönster från flera verbgrupper.

Exempel på blandad böjning ryker, rykte/rök, rykt smäller, smällde/small, smällt späder, spädde, spätt ger, gav, gett/givit

Förkortade verb

Vissa verb har längre och kortare former. Den längre formen är formellare eller ålderdomlig, men den visar också logiken bakom böjningen.

Exempel på förkortade verb drager, drog, dragit ➔ drar, drog, dragit tager, tog, tagit ➔ tar, tog, tagit bliver, blev, blivit ➔ blir, blev, blivit

Helt oregelbundna verb

Slutligen har vi några helt oregelbundna verb. Dessa är det också bäst att bara memorera. Lyckligtvis är de mycket vanliga, så man vänjer sig vid dem fort.

Exempel på oregelbundna verb är, var, varit har, hade, haft vet, visste, vetat vill, ville, velat får, fick, fått går, gick, gått